LeFreak

Jag har funderat. Jag tror att människor ser mig på två sätt:

- Bra. Trevlig. Positiv. Aktiv. Glad.
- Konstig. Överambitös. Stressad. Svår att förstå sig på.

Fel!

Alla har fel.


Dumma dag.
Jag vill verkligen bara ha lov. Låt mig få det. Låt mig få sova, vila. Låt min stackars kropp bli hel, låt den vila.

Jag tycker inte om att gråta. Men det händer ändå... allt för ofta.
Jag tycker inte om att vara svag, även om jag vet att alla är det ibland.

Vill inte att alla ska bry sig, jag klarar inte det. Speciellt inte nu, mitt psyke är inte gjort för det.

Ska på samtal imon med lärare, just snyggt. Vad ska man då säga?
- Emma, har du höga krav på dig själv?
- Bry dig nu inte om detta, det klarar du.
- Vad är det som tynger dig?
- Har du några andra problem?

Jo, det är nog många. Men har inte lust att bli inlåst. haha...

nej, riktigt så illa är det inte.

Det är mycket nu, inom allt. Massa "misslyckande" från min sida, känner mig arg, å besviken på mig själv..
Hur ska jag klara framtiden? Jag är verkligen orolig för mig själv på den fronten.. Kommer alltid klara mig, men jag måste sänka mina krav å mål...
- men vad vet jag?

Fest i helgen, men jag ska inte dit. Hade nog ändå inte velat.
Ska kanske vara med Tessi.
Ska träffa Jimmy också <3
och plugga, plugga, plugga!!!

Varför pluggar jag? Det ger ändå inga resultat...

Ska träna ikväll, kan jag behöva. få ut lite ilska, å frustration.
Ska plugga ikväll. Inlämning imon. Går verkligen inte bra...

saknar dig.

Jo, min kusin fick barn idag... en flicka. Hon är 22 år.
Pratade med en killkompis.
- Ja, jag vill nog bli pappa tidigt. Tänk vad mysigt.
- Nej inte jag, jag ska ha en karriär.
- Inom vad?
- Jadu....

That's all for now.