Bloggen.
Jo, jag undrade just hur lång tid det skulle ta innan jag själv skaffade en "riktig" blogg, (och att hitta rätt tog ju faktiskt ett tag) haha. Sitter här nu, hemma, trött och mest utmattad.
Känner att jag verkligen behöver komma hemifrån, allt är bara för mycket nu, vilket inte är bra för varken min kropp och min själ.
Mina dagar är långa och många, vissa är enormt utmattande samtidigt som de är roliga och rogivande. Jag behöver verkligen får göra allt jag vill, även om det innebär att jag kör totalt slut på mig själv och att jag inte orkar göra ett smack efter kl 8 på kvällen.. men tjaa.. är väl sådant man får ta antar jag? Än sålänge är jag ju inte död :P
Blir Liseberg imorgon antar jag, kan dock inte bestämma mig om jag vill dit eller inte.. har iallafall fått biljetter nu så jag kan åka lite.. men blir kanske ett åkband iallafall, aldrig varit där utan -hrm- känner ändå att ekonomin sviker och mitt goda humör viker sig.
Under den senaste veckan har jag verkligen känt hur enormt otrevlig jag varit, eller verkar mot enormt många.. känner mig väldigt bitchig, vilket jag inte borde vara egentligen.
Har sysselsatt mig på kosntiga sätt den senaste veckan.. vet inte hur bra/dåligt jag mår egentligen.. känner mig helt konstig å mysko..
kan inte prata med någon längre, drar mig faktiskt hellre undan.. eller umgås med personer runt omkring mig som jag egentligen inte känner.
Tror en del har med att göra att jag saknar något, någon.
usch.
men jag vet inte. känns som att jag inte riktigt orkar att engagera mig i det. känns ganska meningslöst. vem skulle bry sig lixom.
Niclas, Daniel. Känner inte er egentligen. Därför känns allt mer underligt. Jag vill vara med er. Ni får mig äntligen något annat att tänka på, ni gör mig glada.. synd att ni är så långt ifrån mig (på mer än ett sätt)
GUSTAV! var är du? Jag saknar dig massor. Du är faktiskt en av de få personer jag litar på otroligt mycket, vilket också kan verka konstigt.. haha.. men det är verkligen så. Du är otrolig, ingen i hela världen är som du och jag hoppas att du alltid kommer vara mina grymt snygga och odödliga vän :D
Kvällen lider mot sitt slut och här sitter jag, tårögd, svettig och med mitt smutsiga hår. patetiskt allt egentligen. allt man klagar över.
Blir en helg med massa saker. Ungdomsfestival på lördag, ingen aning om hur det blir, ingen tota flopp hoppas jag.. och söndag plugg och teater. Men snart åker jag. Då åker jag från er alla, och jag ska bara vara med mig själv och mitt eget liv. Mina böcker. Mina tankar. Mitt trasiga hjärta. men också slutligen med all den saknad av alla er som kommer att vara kvar här hemma.. alla er som jag älskar <3
Ja, med de orden borde jag väl avsluta min första riktiga blogg och sen återstår det att se om någon kommer att läsa de meningslösa rader som man faktiskt skriver.
that's all... for now.
Känner att jag verkligen behöver komma hemifrån, allt är bara för mycket nu, vilket inte är bra för varken min kropp och min själ.
Mina dagar är långa och många, vissa är enormt utmattande samtidigt som de är roliga och rogivande. Jag behöver verkligen får göra allt jag vill, även om det innebär att jag kör totalt slut på mig själv och att jag inte orkar göra ett smack efter kl 8 på kvällen.. men tjaa.. är väl sådant man får ta antar jag? Än sålänge är jag ju inte död :P
Blir Liseberg imorgon antar jag, kan dock inte bestämma mig om jag vill dit eller inte.. har iallafall fått biljetter nu så jag kan åka lite.. men blir kanske ett åkband iallafall, aldrig varit där utan -hrm- känner ändå att ekonomin sviker och mitt goda humör viker sig.
Under den senaste veckan har jag verkligen känt hur enormt otrevlig jag varit, eller verkar mot enormt många.. känner mig väldigt bitchig, vilket jag inte borde vara egentligen.
Har sysselsatt mig på kosntiga sätt den senaste veckan.. vet inte hur bra/dåligt jag mår egentligen.. känner mig helt konstig å mysko..
kan inte prata med någon längre, drar mig faktiskt hellre undan.. eller umgås med personer runt omkring mig som jag egentligen inte känner.
Tror en del har med att göra att jag saknar något, någon.
usch.
men jag vet inte. känns som att jag inte riktigt orkar att engagera mig i det. känns ganska meningslöst. vem skulle bry sig lixom.
Niclas, Daniel. Känner inte er egentligen. Därför känns allt mer underligt. Jag vill vara med er. Ni får mig äntligen något annat att tänka på, ni gör mig glada.. synd att ni är så långt ifrån mig (på mer än ett sätt)
GUSTAV! var är du? Jag saknar dig massor. Du är faktiskt en av de få personer jag litar på otroligt mycket, vilket också kan verka konstigt.. haha.. men det är verkligen så. Du är otrolig, ingen i hela världen är som du och jag hoppas att du alltid kommer vara mina grymt snygga och odödliga vän :D
Kvällen lider mot sitt slut och här sitter jag, tårögd, svettig och med mitt smutsiga hår. patetiskt allt egentligen. allt man klagar över.
Blir en helg med massa saker. Ungdomsfestival på lördag, ingen aning om hur det blir, ingen tota flopp hoppas jag.. och söndag plugg och teater. Men snart åker jag. Då åker jag från er alla, och jag ska bara vara med mig själv och mitt eget liv. Mina böcker. Mina tankar. Mitt trasiga hjärta. men också slutligen med all den saknad av alla er som kommer att vara kvar här hemma.. alla er som jag älskar <3
Ja, med de orden borde jag väl avsluta min första riktiga blogg och sen återstår det att se om någon kommer att läsa de meningslösa rader som man faktiskt skriver.
that's all... for now.
Kommentarer
Trackback