LeFreak

Jag är så sjukt trött. Både mentalt och fysiskt.
Jag vill bara få sova och koppla av.

Mitt blogginlägg kommer nog uppfattas som klageri och allt annat liknande, men idag skiter jag i vilket.
Kom precis hem från jobbet.. och min huvudvärk fortsätter att envisas (fjärde dagen) ! Jobbet gick väl iofs. fint.. och relativt fort. Idag var det Emilias sista dag innan hon flyttar till Oslo, det låter nice som fan.

Mitt problem är förtillfället.. förutom att jag börjar bli mer sjuk nu (halsen blir bara tjockare å tjockare) att jag tänker för mycket. Igår kväll/natt var det inte bra.
Åter igen får jag ett anfall och panik över vad jag gjort! Min stora fråga som återkommer är.. : Emma, är du dum i huvudet? Och svaret på den frågan brukar bli lite olika.
Jag tänker konstant hela tiden på allt.
För tillfället är mitt huvud AFRIKA! vilket menas med ingen organisation överhuvudtaget (åtminstone inte som jag från Sverige(västvärlden) kan förstå mig på.

- Jobb, skola, Jimmy, gamla vänner, nya vänner, kärlek, sex, framtid, afrika, Gabriel, Robert, sjukdomar, Lund m.m. -
Jag tänker på allt hela tiden, på jobbet, under natten, nykter som berusad, glad, ledsen och när jag kör bil.
Jag orkar inte tänka mer.

Det jag är mest trött på, är nog ioförsig mig själv.
Jag känner mig väldigt ensam för tillfället, som om jag vore helt själv.
Det konstiga med denna känslan är att, jag vet inte om jag någonsin haft så mycket människor runt omkring mig som nu? Jag kan inte heller svara på om ensamheten är självvald eller inte. Jag kan helt enkelt inte sätt fingret på min känsla.
Något fattas, eller måste göras.
Missförstå mig rätt nu.. Jag är lycklig och glad. Verkligen. Jag mår bättre än på längre.. trots det känns jag mig ensam.
Det kan beror på att verkligheten hinner fatt mig och att jag blir så trött på alla människor som beter sig underligt.
Enda sedan jag berättat för (vissa personer) att jag blivit singel blir folk som galna. Och jag orkar inte med sånt skit. Jag är inte intresserad, varken av sex eller förhållande. När jag är redo för det lär den personen det rör veta det. Inte hela världen.
Jag är trött på mig själv för att jag fortfarande (2 år senare) inte lärt mig mer på detta planet. Jag känner mig vilsen och rädd. Någonstans söker vi alla bekräftelse i någon form.. och jag är rädd för att falla tillbaka i hur jag gjorde förr.
Vilket jag inte vill. Jag är nog rädd över tanken att inte vara älskad eller omtyckt av någon, samtidigt som tanken av att någon gör det skrämmer mig minst lika mycket.
Just nu håller livet på att bli så som jag önskade. Jag är rädd.

Det gör ont i hjärtat att inse vissa saker. Jag kan inte rädda allt. Jag kan inte göra om allt som blev fel. Just nu är jag helt hjälplös och det är bara att gå vidare.
Men vissa saker vill man inte dölja, även fast att man kan.

---

Igår var det Relax08 i Ängelholm och trots alla avhopp blev det lyckat :D
Banden tyckte det var skoj, och där vara några hundra besökare under hela kvällen!

Vid halv elva mötte jag Richard och Theresa och vi gick till Saloon. Vi drack där ett tag tills mamma hämtade mig. Mamma körde mig till Asse Oc och kom sen åter hem vid halv tre.
Kvällen var väl lyckad och trevlig.. iallafall om man bortser från alla tankar som framkallades av hotshot, cider, vodka, redbull m.m.  Men även denna kväll överlevde jag.

---

Det känns däremot som om jag inte passar in någonstans för tillfället, precis som om jag är fel placerad. Jag vet inte riktigt vad jag ska tror.
Det känns som man är ensam om sitt liv pga att det inte finns någon man riktigt kan prata mer.  Eller  kanske mer som  man vill eller kan släppa in i sitt liv.
I vilket fall.. vad vet jag?
På ett sätt vill jag bara försvinna. Ta mitt pick och pack å dra. Vart bryr jag mig inte, bara det är någon annanstans?
Nytt folk, nya upplevelser och nya tider.

Nej, nu ska jag sluta drömma och vara realist.

Ikväll är det teater (kl 18) sen ska jag hem och sitta vid datorn och sen sova, börjar trots allt jobba 6:30 imorgon.

Puss å Adjö.