Årets sista dikt.
Brustna hjärtan. 060530
Trötta fötter vandrar mot ingenstans,
Utslitna kroppar kämpar för luften de
Behöver för att andas.
De vandrar på en mörk stig, en stig utan slut
Och de saknar möjligheten att vända tillbaka.
Deras hjärtan har brustit
Och man kan höra hur de faller itu, bit för bit.
De vet att vägen tillbaka inte existerar.
Vägen mot slutet var lång, men det gick fort att trilla dit.
Vägen tillbaka är oändlig, och omöjlig.
De vet att ett brustet hjärta, för evigt förblir brustet.
Kommentarer
Postat av: Jonas
Gott Nytt År min vän!
Ha det gott... Kram
Trackback