Dagens dikt.



Inte ens du. 6/5 -06

 

Ett bröst, en smekning.

Ett svagt yttrande som får

hjärtat att falla till marken.

Lagar utan instruktioner som

fullföljer folkets vilja.

Allt för att så få människor

ska förstå.

Ett invecklat språk utan

anvisningar, utan några

förväntningar.

Endast ett djupt mörker,

Så djupt att ingen kan se,

inte ens du.

En svag förhoppning om att

ett ljus ska uppenbara sig.

En ton utan sin like, något en

människa aldrig skådat, en ensam

ton bortglömd av omvärlden.

En ensamhet tom på ord, tom

på liv, tom på död.

En tanke kan aldrig vara

försäkrad som vi, men vi

kan aldrig bli fria.

Det kommer att ändras, allt

lär bli självkritiskt.

Livet lär bli det.

Inget kan jag lova dig.

Endast det!

 


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback