Dagens dikt.
Inte ens du. 6/5 -06
Ett bröst, en smekning.
Ett svagt yttrande som får
hjärtat att falla till marken.
Lagar utan instruktioner som
fullföljer folkets vilja.
Allt för att så få människor
ska förstå.
Ett invecklat språk utan
anvisningar, utan några
förväntningar.
Endast ett djupt mörker,
Så djupt att ingen kan se,
inte ens du.
En svag förhoppning om att
ett ljus ska uppenbara sig.
En ton utan sin like, något en
människa aldrig skådat, en ensam
ton bortglömd av omvärlden.
En ensamhet tom på ord, tom
på liv, tom på död.
En tanke kan aldrig vara
försäkrad som vi, men vi
kan aldrig bli fria.
Det kommer att ändras, allt
lär bli självkritiskt.
Livet lär bli det.
Inget kan jag lova dig.
Endast det!
Kommentarer
Trackback