Dagens dikt.

Ett fantasilöst språk


Självförvållat. 12/3 2006


När hela kroppen värker och tårarna tagit slut.

Har man då blivit så pass likgiltig att ens drömmar

Passerat förbi.

När man blivit så sjuk att man inte längre orkar tänka, stå eller andas själv.

Är det då självförvållat.


Kan man älska en annan person något så kopiöst att det är till fara för en själv?

Kan man älska någon annans så att man själv dör?

Du tinar bort.


Är ens sjukhet självförvållat, eftersom man inte orkar stå emot?


Kan man älska någon så mycket att man blir sjuk av saknad.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback