6 veckor kvar att leva..
Gårdagen var väldigt annorlunda för mig, nästan skrämmande.
Igår gick jag in på Ängelholms bibliotek efter att jag sjungit "Till en ros" (var texten för övrigt är hjärtskärande)
Jag letade egentligen efter någon information till mitt religionsarbete, men av någon konstig anledning hittade jag en annan bok "Ps: Jag älskar dig.
Jag tyckte det var passande av någon anledning, jag tänkte att jag behöver en bok att läsa under resan till Prag.
Började läsa boken direkt och det var riktigt bra, samtidigt ringde jag Frida för att bekräfta vår utgång :)
Jag tog bussen 19:58 och var framme i stan halv nio. Jag tog min bok och satt mig på en bänk..
Boken handlar om en ung kvinna, Holly, som mister sin man Gerry hastigt. Hennes man fick migrän som visade sig vara en hjärntumör. Boken är skriven på ett vackert sätt som både får dig att skratta och gråta.
Jag har precis läst om hur jobbig Gerrys död varit för Holly och hans familj då en man fråga mig om boken är bra...
Utan att tänka svarar jag att den är mycket bra och återgår till läsandet.
Kort efter fortsätter han
- ursäkta mig...
- Ja svarar jag med undrande blick.
- Du skulle inte vilja hjälpa mig att hitta min pinkod. Jag ser så dåligt och har inga glasögon.
- Absolut svarar jag och lägger ifrån mig boken.. Han slår sig ner och börjar prata med mig...
Jag vill nog påstå att detta är en av den underligaste möten jag varit med om och hela tiden tänkte jag på Kay Pollaks bok "Att växa med möten". Att varje människa du träffar är utsänd av någon eller något för att påverka just dig. Och när man tänker så får alla människor ett helt nytt värde..
Det visade sig att Adam (som mannen hette) har levercancer och har sex veckor kvar att leva. Hans sambo lämnade honom igår pågrund av detta (som för övrigt var gravid med hans barn) Han jobbade som sjöman och hade sett mycket under sina 40 år..
För många så låter detta säkert otroligt och att han lurade mig.. men det fanns något innerligt i hans ögon och i hela honom att jag inte kunde förmå mig att gå där ifrån.
Han satt där och berättade om hela sitt liv, och om hur människor kan drivas av ren ondska? Hur kan människor behandla andra människor som om de inte var värda någonting?
Han skulle flyga till New Jersy nu för att besöka sina föräldrars grav en sista gång.. och allt får han göra ensam.
För att vissa människor är själviska idioter.
Jag sa att det kanske var pågrund av rädsla och sorg som hon gjorde så..
Han trodde det också till en början, men det visade sig att det var av ren ondska.
Jag kunde inte förmå mig att säga något.. Jag kände att jag bara ville ge honom en kram.
Han tackade mig och sa.. - Visst är det konstigt att man berättar vissa saker för en människa man aldrig mer kommer träffa? Men ibland så behöver man det.
- Jag kan aldrig förstå din situation, sa jag sorgset...
- Men du kan lyssna påpekade han med ett leende på läpparna.
Slutligen sa han det som berörde mig mest: Jag ska ge henne det värsta straffet, jag ska förlåta henne.
Jag kan inte släppa detta.. Finns det något runt omkring mig som säger att jag gärna lyssnar?
Hur kommer det sig att min bok stämde så bra överrens med hans historia.. Är det ett budskap?
You tell me..
Senare gick jag och Frida till Utposten för att dricka vin :) (bartendern x2 var riktigt nice dessutom ;)
Det var trevligt :)
Efter ett tag kom det 3 män (30+are som vi kan kalla dom) som vi tidigare mött när vi var påväg till Utposten (De undrade var Harrys låg)
De kom och erbjöd oss att sitta vid deras bord. Artiga som jag och Frida är gick vi med på det. Vi satt för tillfället och snuttade på vår cider.. Men då beställdes det in drinkar och öl! De erbjöd oss en hel massa... HA HA!
Resten ska vi kanske inte gå in på? Den ena gillade iallafall Frida ;)
Jag hade trevligt, (även om Frida på allvar tror att jag följt med de till hotellet (ELLER INTE?!), däremot hade jag låtit de betala Taxi ;) haha. Vill man ha mitt sällskap få man väl bevisa det?
Och nej, det var inte farligt, läskigt eller fruktansvärt. FRIDA DU ÖVERDRIVER!! (skrämmer upp var och en människa)
Sedan åkte vi hem till Frida för att prata med "den fule" i telefon och efter det sussa vi sött.
Drömmarna inatt var psyko! *omg* Jag har drömt om en massa vatten och en massa toalettbesök :P Väldigt intressant! haha..
Men nu är jag hemma och ska plugga innan jag beger mig till stan igen, för att efter det bege mig till Ängelholm och sjunga samt träna teater..
MÅSTE DUSCHA NU!
köss, och SHINGALONG!
Igår gick jag in på Ängelholms bibliotek efter att jag sjungit "Till en ros" (var texten för övrigt är hjärtskärande)
Jag letade egentligen efter någon information till mitt religionsarbete, men av någon konstig anledning hittade jag en annan bok "Ps: Jag älskar dig.
Jag tyckte det var passande av någon anledning, jag tänkte att jag behöver en bok att läsa under resan till Prag.
Började läsa boken direkt och det var riktigt bra, samtidigt ringde jag Frida för att bekräfta vår utgång :)
Jag tog bussen 19:58 och var framme i stan halv nio. Jag tog min bok och satt mig på en bänk..
Boken handlar om en ung kvinna, Holly, som mister sin man Gerry hastigt. Hennes man fick migrän som visade sig vara en hjärntumör. Boken är skriven på ett vackert sätt som både får dig att skratta och gråta.
Jag har precis läst om hur jobbig Gerrys död varit för Holly och hans familj då en man fråga mig om boken är bra...
Utan att tänka svarar jag att den är mycket bra och återgår till läsandet.
Kort efter fortsätter han
- ursäkta mig...
- Ja svarar jag med undrande blick.
- Du skulle inte vilja hjälpa mig att hitta min pinkod. Jag ser så dåligt och har inga glasögon.
- Absolut svarar jag och lägger ifrån mig boken.. Han slår sig ner och börjar prata med mig...
Jag vill nog påstå att detta är en av den underligaste möten jag varit med om och hela tiden tänkte jag på Kay Pollaks bok "Att växa med möten". Att varje människa du träffar är utsänd av någon eller något för att påverka just dig. Och när man tänker så får alla människor ett helt nytt värde..
Det visade sig att Adam (som mannen hette) har levercancer och har sex veckor kvar att leva. Hans sambo lämnade honom igår pågrund av detta (som för övrigt var gravid med hans barn) Han jobbade som sjöman och hade sett mycket under sina 40 år..
För många så låter detta säkert otroligt och att han lurade mig.. men det fanns något innerligt i hans ögon och i hela honom att jag inte kunde förmå mig att gå där ifrån.
Han satt där och berättade om hela sitt liv, och om hur människor kan drivas av ren ondska? Hur kan människor behandla andra människor som om de inte var värda någonting?
Han skulle flyga till New Jersy nu för att besöka sina föräldrars grav en sista gång.. och allt får han göra ensam.
För att vissa människor är själviska idioter.
Jag sa att det kanske var pågrund av rädsla och sorg som hon gjorde så..
Han trodde det också till en början, men det visade sig att det var av ren ondska.
Jag kunde inte förmå mig att säga något.. Jag kände att jag bara ville ge honom en kram.
Han tackade mig och sa.. - Visst är det konstigt att man berättar vissa saker för en människa man aldrig mer kommer träffa? Men ibland så behöver man det.
- Jag kan aldrig förstå din situation, sa jag sorgset...
- Men du kan lyssna påpekade han med ett leende på läpparna.
Slutligen sa han det som berörde mig mest: Jag ska ge henne det värsta straffet, jag ska förlåta henne.
Hur kommer det sig att min bok stämde så bra överrens med hans historia.. Är det ett budskap?
You tell me..
Senare gick jag och Frida till Utposten för att dricka vin :) (bartendern x2 var riktigt nice dessutom ;)
Det var trevligt :)
Efter ett tag kom det 3 män (30+are som vi kan kalla dom) som vi tidigare mött när vi var påväg till Utposten (De undrade var Harrys låg)
De kom och erbjöd oss att sitta vid deras bord. Artiga som jag och Frida är gick vi med på det. Vi satt för tillfället och snuttade på vår cider.. Men då beställdes det in drinkar och öl! De erbjöd oss en hel massa... HA HA!
Resten ska vi kanske inte gå in på? Den ena gillade iallafall Frida ;)
Jag hade trevligt, (även om Frida på allvar tror att jag följt med de till hotellet (ELLER INTE?!), däremot hade jag låtit de betala Taxi ;) haha. Vill man ha mitt sällskap få man väl bevisa det?
Och nej, det var inte farligt, läskigt eller fruktansvärt. FRIDA DU ÖVERDRIVER!! (skrämmer upp var och en människa)
Sedan åkte vi hem till Frida för att prata med "den fule" i telefon och efter det sussa vi sött.
Drömmarna inatt var psyko! *omg* Jag har drömt om en massa vatten och en massa toalettbesök :P Väldigt intressant! haha..
Men nu är jag hemma och ska plugga innan jag beger mig till stan igen, för att efter det bege mig till Ängelholm och sjunga samt träna teater..
MÅSTE DUSCHA NU!
köss, och SHINGALONG!
Kommentarer
Trackback