fort. Berättelsen om flickan som flydde sig själv.
Kan kärlek innebära skuld, eller är det skulden som innebär kärlek.
Kan det vara så att flickan kände sig tvungen att älska de som älskade henne för att bli tillfreds med sig själv.
Kanske insåg flickan inte att hon sårade sig själv mer än någon annan. Av någon anledning hade människor en viss dragkraft till flickan, som senare kom att visa sig leda till besatthet för en del, framförallt män.
Flickan var skapad med ett rent inre, vacker kropp och en utstrålning utan dess like, ett lovligt byte för de som önskade utnyttja detta.
Flickan som var uppväxt i ett litet samhälle anade aldrig vilka faror som lurade om natten och hennes naivitet fick betala sig åtskilliga gånger. Flickan önskade ofta att hon aldrig behövt se sådant ingen kunde förklara, hon önskade också att livet inte skulle vara så förutsägbart.
Flickan hade alltid någonstans insett att hon tillhörde de utvalda, hon var speciell.
Kanske var det den där gången då farbrorn rörde vid henne som hon insåg att hon var dömd. När han smekte hennes hår på ett obehagligt mjukt sätt, eller var det kanske när farbrorn rörde vid hennes små bröst som hon kände en förbjuden tillfredsställelse.
Det var först nu som skulden blev förståbart synlig.
Flickan var inte längre ren.
Flickans osäkerhet svetsade sig hårdare fast i all den skuld hon redan kände,
hon var dömd till att vara utvald.
Det fanns ingenting som kunde rädda henne längre.
Hon var nu fången i sin egen mardröm.
Kommentarer
Trackback