När smärtan tränger sig på..
KOm hem från jobbet för en stund sen, en timmes övertid igen..
Idag är jag trött, kom i säng 2:30 (vilket jag har mig själv att skylla)
Igår skulle det bli lugnt, jag skulle fika med Erik och träffa Robin en snabbis (detta gjorde jag också), däremot följde jag även med till Philip i Hylling.. först för att äta på max och sedan på lite förfest (a)
Jag drack nog för mycket.. med tanke på att jag skulle jobba idag 6:30.
Efter en del vin och cider begav vi oss till stan (Philip, Erik, Bea och jag)
Vi gick till steakhouse.
Jag fattar inte riktigt vad jag gör alltid. Stackars Ivan. Han tror säkert att det kan bli något mellan oss.. men det är totalt uteslutet x 1000! Han ville bjuda ut mig igen å han bjuder mig på massa saker hela tiden.. igår följde han mig tillochmed till bussen.. (som jag faktiskt tog 00:10... iallafall en bit (a)
Hade trevligt igår.. trots att jag visste mitt öde idag :/
Jag hoppade av bussen vid berga, där hämtade Vedran upp mig och körde mig hem (där jag för övrigt nog tappade min handske :/) Efter det satt vi ovh pratade i hans bil till kl halv tre. Vi pratade om allt.. värst var dock att han inte tyckte om mina skor :( Men det skiter jag i egentligen.. för jag ÄLSKAR mina nya lila, 12 cm höga klackskor (a)
Jag har nyss insett att jag i princip inte har några vänner kvar..
Jag har väl aldrig varit speciellt bra på att ha riktigt nära vänner, däremot har jag ju 1000 tals bekanta.
Jag kan inte kommer på en enda som jag verkligen hade kunnat prata med nu.. inte för att jag inte tycker om dem, snarare för att vi vuxit ifrån varandra eller att vi aldrig känt varandra så bra någonsin.
Jimmy kände mig. Han var väl kanske min enda riktiga vän jag verkligen haft.
Det finns ingen som vet så mycket om mig (om den person jag är idag) förutom jag själv..
Det var inte bara kärleken som togs ifrån mig.. utan även min bästa vän, min allra bästa vän.
Jag antar att det är därför jag känner mig så sanslöst ensam..
Idag har jag varit sjukt sentimental..
Att jag ständigt jobbar och står i princip helt utan hjälp är ju ingen höjdare direkt.
Dåligt med sömn och för lite av det goda..
Jag går som i trans.
Däremot är jag väldigt glad över att jag kanske ska fira nyår i Uppsala med Erik och Philip? Ser verkligen framemot det och hoppas att det blir av.. jag behöver komma ifrån mitt område om nyår.
de två senaste åren har jag varit med Jimmy och hans vänner, de andra två åren innan dess var jag med Christoffer och hans vänner..
Jag behöver något eget.
Jag har insett ett av mina problem..
Hur kommer det sig att mångas syn på förhållande verkar som något mycket mer än att älska en annan människa?
Varför ska alla komplicera allt?
Jag om någon vill egentligen dela mitt liv, tankar, dagar med någon annan.. men hela bilden av ett förhållande har förvrängts.
Var är tilliten? Var är friheten? och var är varje enskilds individs rätt till ett eget liv, egna hemligheter och egna intressen? ;o
Bara för att man är ett par ska man väl inte leva som en? Jag blir upprörd när jag hör andra människor diskutera förhållande..
Det är egentligen inte detta som är problemet.. utan snarare att de allra flesta människor jag har mött tycker exakt likadant.. FRIHET, VALMÖJLIGHET, TILLIT!
*suck*
Nej, Fyfan..
ingen kärlek, inga vänner, inga pengar, trött och huvudvärk..
men VEM BRYR SIG?
Jag är så sjukt lyckligt lottad ändå.. Jag har en nice bil, ett jobb och ska åka till Afrika. SUG PÅ DEN!
PUSS!
Idag är jag trött, kom i säng 2:30 (vilket jag har mig själv att skylla)
Igår skulle det bli lugnt, jag skulle fika med Erik och träffa Robin en snabbis (detta gjorde jag också), däremot följde jag även med till Philip i Hylling.. först för att äta på max och sedan på lite förfest (a)
Jag drack nog för mycket.. med tanke på att jag skulle jobba idag 6:30.
Efter en del vin och cider begav vi oss till stan (Philip, Erik, Bea och jag)
Vi gick till steakhouse.
Jag fattar inte riktigt vad jag gör alltid. Stackars Ivan. Han tror säkert att det kan bli något mellan oss.. men det är totalt uteslutet x 1000! Han ville bjuda ut mig igen å han bjuder mig på massa saker hela tiden.. igår följde han mig tillochmed till bussen.. (som jag faktiskt tog 00:10... iallafall en bit (a)
Hade trevligt igår.. trots att jag visste mitt öde idag :/
Jag hoppade av bussen vid berga, där hämtade Vedran upp mig och körde mig hem (där jag för övrigt nog tappade min handske :/) Efter det satt vi ovh pratade i hans bil till kl halv tre. Vi pratade om allt.. värst var dock att han inte tyckte om mina skor :( Men det skiter jag i egentligen.. för jag ÄLSKAR mina nya lila, 12 cm höga klackskor (a)
Jag har nyss insett att jag i princip inte har några vänner kvar..
Jag har väl aldrig varit speciellt bra på att ha riktigt nära vänner, däremot har jag ju 1000 tals bekanta.
Jag kan inte kommer på en enda som jag verkligen hade kunnat prata med nu.. inte för att jag inte tycker om dem, snarare för att vi vuxit ifrån varandra eller att vi aldrig känt varandra så bra någonsin.
Jimmy kände mig. Han var väl kanske min enda riktiga vän jag verkligen haft.
Det finns ingen som vet så mycket om mig (om den person jag är idag) förutom jag själv..
Det var inte bara kärleken som togs ifrån mig.. utan även min bästa vän, min allra bästa vän.
Jag antar att det är därför jag känner mig så sanslöst ensam..
Idag har jag varit sjukt sentimental..
Att jag ständigt jobbar och står i princip helt utan hjälp är ju ingen höjdare direkt.
Dåligt med sömn och för lite av det goda..
Jag går som i trans.
Däremot är jag väldigt glad över att jag kanske ska fira nyår i Uppsala med Erik och Philip? Ser verkligen framemot det och hoppas att det blir av.. jag behöver komma ifrån mitt område om nyår.
de två senaste åren har jag varit med Jimmy och hans vänner, de andra två åren innan dess var jag med Christoffer och hans vänner..
Jag behöver något eget.
Jag har insett ett av mina problem..
Hur kommer det sig att mångas syn på förhållande verkar som något mycket mer än att älska en annan människa?
Varför ska alla komplicera allt?
Jag om någon vill egentligen dela mitt liv, tankar, dagar med någon annan.. men hela bilden av ett förhållande har förvrängts.
Var är tilliten? Var är friheten? och var är varje enskilds individs rätt till ett eget liv, egna hemligheter och egna intressen? ;o
Bara för att man är ett par ska man väl inte leva som en? Jag blir upprörd när jag hör andra människor diskutera förhållande..
Det är egentligen inte detta som är problemet.. utan snarare att de allra flesta människor jag har mött tycker exakt likadant.. FRIHET, VALMÖJLIGHET, TILLIT!
*suck*
Nej, Fyfan..
ingen kärlek, inga vänner, inga pengar, trött och huvudvärk..
men VEM BRYR SIG?
Jag är så sjukt lyckligt lottad ändå.. Jag har en nice bil, ett jobb och ska åka till Afrika. SUG PÅ DEN!
PUSS!
Kommentarer
Postat av: emlan
jag har inte gett upp hoppet om dig ännu emma :)
Trackback