LeFreak

Jag vet att jag kanske är löjlig och lite väl sårbar i dessa situationer..
Jag har många gånger funderat över hur det blivit så?
Jag antar att när man alltid ska vara känslomässigt tuff och alltid vara stark.. då tar man ut sin blödighet över tex. tv-serier.
Eller i vilket fall så är jag en sådan.

Skulle inte vilja påstå att jag tittar så mycket på tv eller liknande längre.. men ONE TREE HILL är en last. Utöver att det är en last gråter jag minst en gång under varje avsnitt.. *snyft*
Ska snart börja kolla på avsnitt 4 på säsong 6, och jag bara vet att ännu fler tårar kommer fällas.
Jag antar att det är tillåtet att gråta när man ser på OTH?

Idag sov jag till 12. :) H´Jag tror verkligen att jag behövde det..Gud vad trött jag var!
Jag funderar nu på att bege mig till mitt rum för att städa.. (det är så stökigt att jag aldrig varit med om något liknande)

Att älska någon.. usch.
Jag saknar det.
Varje dag.

Jag antar att jag fått betala för mina synder nu.. kanske är det snart min tur att inse hur man verkligen blir lycklig?
Kanske min tur att se bortom min rädsla?
Kanske äntligen min tur att låta någon älska mig?

Jag pratade med min mor om mina fel/problem.. Det största problemet är dock att jag alltid har en förklaring (som är logisk) till mitt beteende, svar och handlingar. Jag borde vara en galen tonåring som bara gör crazy saker.
Jag märker tydligt att det liv jag lever inte gynnar mig direkt.. jag blir knappast lyckligare.
Jag är ledsen över hur många val jag tagit på grund av rädsla.. men hur mycket jag vill, kan jag ändå inte ångra mig.
Ånger är inget som löser problemen.

Ibland babblar jag på om saker jag inte har en aning om.. Jag vet dock att mitt huvud sviker mig igen... *dunk dunk*, att jag MÅSTE städa, samt att jag ska träna kl 19:05.

ADJÖ DÅ!