Jag ger upp nu.


Efter igår vet jag att det aldrig kommer bli vi igen.. tyvärr.
Jag vet inte om jag kommer klara detta... speciellt inte den där "kompis grejen".
Du vet att jag aldrig vill mista dig, men just nu gör det för ont.

Vi pratar om en tjej som nästan aldrig gråter, men som hela tiden är blöt om kinderna nu.
Det gör mentalt ont. Det gör fysiskt ont.

Varje del i kroppen gör ont.
Alla organ skriker.

Jag vet inte varför det blev så här... jo jag vet varför du och jag blev som det blev.
Men vad blev felet med mig?
Jag saknar dig var enda sekund. Jag vill inget hellre än vara med dig...
Men jag kan inte göra så mot dig. Det kan inte vara på mina villkor längre.
Det viktigaste för mig är att du är lycklig... och jag vet att du kommer klara dig mer än fint.
Just nu är det du som är stark, och absolut inte jag.

Jag tror inte att vi kommer kunna ses mer... inte på länge iallafall.
För mitt hopp är slut. och det är det som håller oss uppe.

Tanken att inte vara din mer, det gör ont.
men det är det bästa..

Jag vet nu att jag verkligen älskar dig och att jag antagligen gjort det hela tiden.
Du vet att jag aldrig brukar ångra mig.. för det känns ganska meningslöst.
Det enda jag ångrar mellan oss är att vi inte uppskattade varandra.
Att vi inte insåg vad vi hade.
Att jag inte sa att jag älskade dig mer.
Att vi glömde bort varför det blev vi.
Att vi gav upp redan för längesen..

Annars finns det inget att ångra för du är den underbaraste jag någonsin mött.

Men det gör ont. Så fruktansvärt ont.
Jag trodde det skulle gå bra, men jag är glad att det inte gjorde det..
En del av mig vill åka till dig igen.. men jag vet att du inte vill det.
Jag tänker göra det lätt för oss båda.. det enda som återstår är det sista.

Att lämna tillbaka allt.
Jag var inte redo i torsdags och jag kanske aldrig blir det heller.
Men nästa gång vi ses... då blir det så.



Jag har tänkt väldigt mycket.
Jag är inte säker på att jag ska läsa i Lund längre.
Jag är inte säker på om jag vill eller orkar det.

Jag behöver nog komma till en ny plats.

Jag åker snart. Jag måste åka snart.
Jag behöver ett projekt att se framemot.
Jag behöver något som lyser upp min tillvaror.

Jag är lycklig. Fruktansvärt lyckligt lottad om ingenting annat.
Jag vill inte klaga och tänker inte göra det heller.

Jag har mina vänner, jobb, mina intresse och en fantastisk familj.
Att jag saknar någon att älska spelar ingen roll längre för jag vill inte ha någon.
Jag har lovat mig själv att aldrig falla tillbaka till mitt gamla jag.
Jag lovar mig det ännu en gång.

Jaja, I vilket fall ska jag äta en snabb frukost sen ska jag och syster köra till jobbet!

PUSS Å KRÄM!





It's been four years since I saw the ocean
It's been five nights since I held your hand
It's been forever since we talked the whole night through
It's been too long I need a comfort hand

So tell my love I'm leaving
I gotta find something to believe in
Tell my love I'm leaving for the sun
for the sun A new day has begun

It's been forty nights and forty days since I said I loved you
Took me two weeks to understand
But I just keep on searching everywhere for something true
But I guess it all leads back to you

So tell my love I'm leaving
I gotta find something to believe in
Tell my love I'm leaving for the sun
for the sun and the moon and the ocean
A new day has begun

Oh tell my love I'm leaving
Tell my love I gotta find something to believe in
Tell my love I'm going for the sun
for the sun for the sun A new day has begun




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback