Its just like...

my heart, soul and mind.... died.




Tack för en underbar dag och kväll igår ( trots min vurpa och halvklantiga livsstil)
men, man måste helt enkelt ta det som det kommer.
Nu sitter jag här hemma, fortfarande med gårdagens smink och fula kläder.
orkar jag festa?
svar: nekande.

Men det kommer bli kul när jag kommer dit. DOCK ska jag sova tidigt.

Jag borde skriva en massa, jag borde lägga in bilder.. och jag borde följa min-göra-lista.
men ännu en gång svek jag min själv.


Jag stör mig egentligen.... på mig själv.
Jag vill skrika. Vara arg. Gråta. Hata...

men jag kan inte.

Trots detta känner jag mig oerhört lycklig :)

Musiken... det har hjälpt mig otroligt.
Musik är mitt liv.
Det är mitt kall.
Om jag ändå skulle våga satsa?


Adjö. Nu bär det av mot Höganäs.
PUSS!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback