så besviken..

jag trodde på ett sätt att det betydde mer?
att jag var något speciellt?
att vi hade ett band?
en tillhörighet?

Just nu är jag så fruktansvärt besviken och känner mig blont blåögd.
Varför?
Jag har verkligen inte gjort något fel.
suck.

Saken är den dock att jag inte tänker låta det stoppa mina planer..
tänker inte sluta leva mitt liv eller ge upp mina drömmar.
Just nu är jag glad dock.. trots allt.

Jag skiter i vilket.

Jag tänker umgås med dem människor som gör mig glada, och hålla kontakten med dem som vill bli kontaktade.

Men egentligen, visst kan man höra av sig?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback