Tankar på tåget.
Sitter på tåget hem från Stockholm nu.
Jag antar att det är vid just dessa tillfällen då man kombinerar musik, tankar och ensamhet som hjärnan sätts i arbete.
Min "helg/weekend" har varit underbar.
Jag har verkligen fått slappna av och ta hand om mig själv.
Men framför allt känns det som jag börjat få perspektiv på saker och ting.
Jag är medveten om att livet känts lagom trist på vissa plan.
Jag är också medveten om att en del av mina val har varit mindre passande.
Jag har varit så fullständigt inrutad på att göra en viss sak, och på så sätt kanske glömt öppna ögonen.
Det är nu jag har tid att leva mitt liv. Det är nu jag ska leva mitt liv.
Jag älskar mitt liv, alla mina upplevelser och erfarenheter.
Jag är otroligt stolt över min drivkraft och nyfikenhet.
Men jag måste våga visa vem jag är på riktigt, för andra.
Det är väl självfallet att alla (någon gång) saknar sin andra hälft, och det känns som man gett upp för all evighet.
Det är knappast säkert att man kommer träffa "den rätte" på massor av år, men samtidigt måste man våga chansa.
Man måste våga offra sig för andra. Att offra sin bekvämlighet och tänka utan för boxen.
Idag kan jag ärligt säga att jag känner mig lycklig, nästan problemfri.
Nu har jag gjort saker för mig, sådant jag blir glad av
Jag har sluppit tänka på alla andra och vad de tycker och tänker.
Det är dags att lägga energi på de personer som betyder något och som är värda det.
Det är dags att avsluta ouppklarade affärer.
Jag måste välja, ta ställning och gå vidare.
Alla människor måste öppna upp ögonen och se MÖJLIGHETER!
Jag känner mig nöjd.
Jag har shoppat, fikat, unnat mig själv god och hälsosam mat, goda drinkar och sköna promenader.
Men framför allt har jag umgåtts med personer med positiv energi som har skänkt mig glädje.
Inte en enda stund sedan jag anlände till Stockholm i tisdags har jag haft en ledsen tanke eller sorgset ansiktsuttryck.
och hur vanligt är det? haha
Det finns goda människor. Det finns personer som vill dig väl.
Det finns ett liv som bara väntas på att upptäckas.
jag tror att jag börjar finna det nu :)
Jag är i bättre harmoni med mig själv än tidigare.
Jag kan se ljuset på andra sidan.
Jag ser en framtid där jag vill vara lycklig.
Men framför allt ser jag en värld av möjligheter.
Alla deppar,
se bara till att inte deppa för länge.
Du missar livet.
Jag antar att det är vid just dessa tillfällen då man kombinerar musik, tankar och ensamhet som hjärnan sätts i arbete.
Min "helg/weekend" har varit underbar.
Jag har verkligen fått slappna av och ta hand om mig själv.
Men framför allt känns det som jag börjat få perspektiv på saker och ting.
Jag är medveten om att livet känts lagom trist på vissa plan.
Jag är också medveten om att en del av mina val har varit mindre passande.
Jag har varit så fullständigt inrutad på att göra en viss sak, och på så sätt kanske glömt öppna ögonen.
Det är nu jag har tid att leva mitt liv. Det är nu jag ska leva mitt liv.
Jag älskar mitt liv, alla mina upplevelser och erfarenheter.
Jag är otroligt stolt över min drivkraft och nyfikenhet.
Men jag måste våga visa vem jag är på riktigt, för andra.
Det är väl självfallet att alla (någon gång) saknar sin andra hälft, och det känns som man gett upp för all evighet.
Det är knappast säkert att man kommer träffa "den rätte" på massor av år, men samtidigt måste man våga chansa.
Man måste våga offra sig för andra. Att offra sin bekvämlighet och tänka utan för boxen.
Idag kan jag ärligt säga att jag känner mig lycklig, nästan problemfri.
Nu har jag gjort saker för mig, sådant jag blir glad av
Jag har sluppit tänka på alla andra och vad de tycker och tänker.
Det är dags att lägga energi på de personer som betyder något och som är värda det.
Det är dags att avsluta ouppklarade affärer.
Jag måste välja, ta ställning och gå vidare.
Alla människor måste öppna upp ögonen och se MÖJLIGHETER!
Jag känner mig nöjd.
Jag har shoppat, fikat, unnat mig själv god och hälsosam mat, goda drinkar och sköna promenader.
Men framför allt har jag umgåtts med personer med positiv energi som har skänkt mig glädje.
Inte en enda stund sedan jag anlände till Stockholm i tisdags har jag haft en ledsen tanke eller sorgset ansiktsuttryck.
och hur vanligt är det? haha
Det finns goda människor. Det finns personer som vill dig väl.
Det finns ett liv som bara väntas på att upptäckas.
jag tror att jag börjar finna det nu :)
Jag är i bättre harmoni med mig själv än tidigare.
Jag kan se ljuset på andra sidan.
Jag ser en framtid där jag vill vara lycklig.
Men framför allt ser jag en värld av möjligheter.
Alla deppar,
se bara till att inte deppa för länge.
Du missar livet.
Kommentarer
Trackback