Att vara Hobbyrökare..
Egentligen är det ganska löjligt, men ack så sant.
Jag skulle nog vilja kalla mig själv för det, alltså inte rökare eller feströkare.. utan Hobbyrökare,
Detta innebär kort och gott att man röker när man vill, ibland varje dag i flera veckor/månader, kanske bara på helger eller när man helt enkelt vill. Tillskillnad från en riktig rökare, kan man också sluta när man vill och göra långa uppehåll utan problem.
Frågan är ju då varför man röker alls?
Min mamma kom på att jag tjuvrökte när jag var 14 år (det är väl inte speciellt ovanligt)
På den tiden rökte jag ganska mycket, men när jag var mellan 16-17 rökte jag i princip ingenting (drack inget heller för den delen)
Åter när jag fyllde 18 började jag åter både röka och dricka mer..
Nu fyller jag 20 år om en månad och har under de senaste 6 åren haft långa uppehåll utan ciggaretter och det har aldrig varit några problem. Egentligen är det sjukt korkat att bara börja, men ännu mer korkat tt fortsätta när man vet att det är så farligt.
För egen del är jag inte speciellt orolig. Jag vet att jag aldrig skulle tillåta mig själv att röka varje dag.. Att feströka har alltid passat mig bra. Men för tillfället röker i princip alla mina vänner, vilket gör det lättare att fortsätta (vilket absolut inte är en ursäkt)
Anledningen till att jag nu bestämt mig att sluta upp med mina tillflliga dumheter är på grund av min lillasyster.
Hon är 15 år och röker dagligen.
Jag avskyr ddetta.
Detta gör jag på grund av 2 orsaker:
1. Hon är min syster (det är farligt)
2. jag är inte säker på att hon klarar av att vara en hobbyrökare.
Egentligen har jag haft sjukt mycket tur.. det är mycket få människor som klarar av att vara hobbyrökare, på samma sätt som få klarar av att vara hobbyalkisar. Det krävs en viss personlighet.
De allra flesta kan klara det till en början, men efter det är dem fast!
Jag är fruktansvärt angelägen om att min syster INTE ska bli fast och för att jag ska förhindra det måtse jag föregå med gott exempel.
Vad är jag för en syster på 20 år som rättare henne men gör samma dumma misstag själv?
Igår började mitt nya liv.
Det innefattar inga ciggaretter, mer träning, nyttigare mat, alltså ett hälsosammare liv.
Däremot är även jag en realist, jag kan knappast lova att jag aldrig mer kommer feströka, för det kommer jag säkert..
Saken är ändå den att man måste ha ett mål man försöker nå.
I kenya rökte jag inte många ciggaretter, och för att vara allvarlig var de första ciggen inte ens goda..
Jag tackar Gabriel av hela mitt hjärta att han avskyr och inte tillåter det.
Han hjälper mig.
Jag kan inte leva med honom där nere om jag hade rökt.
Det är ändå inte för hans skull, eller för mina föräldrars inte ens för min syster skull.
Utan för min egen.
Om man nu är en hobbyrökare som mig, ja, då borde jag dum i huvudet om jag fortsatte röka som en rökare.
Jag säger att det är okej att ta sig ett bloss eller två, ja kanske till och med 10 när man är ute på fest.
Men om man bara gör det för sakens skull ALLTID då är det dags att sluta.
Beroendet och vanan sitter enbart i huvudet.
Kanske är det för få som är villiga att ta chansen att sluta.
Jag antar att det enbart är man själv som förlorar på det.
För, om jag ska vara helt allvarlig...
Hur svårt är det egentligen?
PUSS!
Jag skulle nog vilja kalla mig själv för det, alltså inte rökare eller feströkare.. utan Hobbyrökare,
Detta innebär kort och gott att man röker när man vill, ibland varje dag i flera veckor/månader, kanske bara på helger eller när man helt enkelt vill. Tillskillnad från en riktig rökare, kan man också sluta när man vill och göra långa uppehåll utan problem.
Frågan är ju då varför man röker alls?
Min mamma kom på att jag tjuvrökte när jag var 14 år (det är väl inte speciellt ovanligt)
På den tiden rökte jag ganska mycket, men när jag var mellan 16-17 rökte jag i princip ingenting (drack inget heller för den delen)
Åter när jag fyllde 18 började jag åter både röka och dricka mer..
Nu fyller jag 20 år om en månad och har under de senaste 6 åren haft långa uppehåll utan ciggaretter och det har aldrig varit några problem. Egentligen är det sjukt korkat att bara börja, men ännu mer korkat tt fortsätta när man vet att det är så farligt.
För egen del är jag inte speciellt orolig. Jag vet att jag aldrig skulle tillåta mig själv att röka varje dag.. Att feströka har alltid passat mig bra. Men för tillfället röker i princip alla mina vänner, vilket gör det lättare att fortsätta (vilket absolut inte är en ursäkt)
Anledningen till att jag nu bestämt mig att sluta upp med mina tillflliga dumheter är på grund av min lillasyster.
Hon är 15 år och röker dagligen.
Jag avskyr ddetta.
Detta gör jag på grund av 2 orsaker:
1. Hon är min syster (det är farligt)
2. jag är inte säker på att hon klarar av att vara en hobbyrökare.
Egentligen har jag haft sjukt mycket tur.. det är mycket få människor som klarar av att vara hobbyrökare, på samma sätt som få klarar av att vara hobbyalkisar. Det krävs en viss personlighet.
De allra flesta kan klara det till en början, men efter det är dem fast!
Jag är fruktansvärt angelägen om att min syster INTE ska bli fast och för att jag ska förhindra det måtse jag föregå med gott exempel.
Vad är jag för en syster på 20 år som rättare henne men gör samma dumma misstag själv?
Igår började mitt nya liv.
Det innefattar inga ciggaretter, mer träning, nyttigare mat, alltså ett hälsosammare liv.
Däremot är även jag en realist, jag kan knappast lova att jag aldrig mer kommer feströka, för det kommer jag säkert..
Saken är ändå den att man måste ha ett mål man försöker nå.
I kenya rökte jag inte många ciggaretter, och för att vara allvarlig var de första ciggen inte ens goda..
Jag tackar Gabriel av hela mitt hjärta att han avskyr och inte tillåter det.
Han hjälper mig.
Jag kan inte leva med honom där nere om jag hade rökt.
Det är ändå inte för hans skull, eller för mina föräldrars inte ens för min syster skull.
Utan för min egen.
Om man nu är en hobbyrökare som mig, ja, då borde jag dum i huvudet om jag fortsatte röka som en rökare.
Jag säger att det är okej att ta sig ett bloss eller två, ja kanske till och med 10 när man är ute på fest.
Men om man bara gör det för sakens skull ALLTID då är det dags att sluta.
Beroendet och vanan sitter enbart i huvudet.
Kanske är det för få som är villiga att ta chansen att sluta.
Jag antar att det enbart är man själv som förlorar på det.
För, om jag ska vara helt allvarlig...
Hur svårt är det egentligen?
PUSS!
Dags att fimpa? ;)
Kommentarer
Postat av: Emma
Måste nog också påstå att jag är lite av en hobbyrökare.. Visserligen oftast på fest, men det händer att det tas ett bloss lite då och då. Men jag kan också röka i veckor och sen hålla upp lika länge utan problem. Av någon anledning är jag inte fast i det, om man bortser från att jag i princip inte kan dricka utan att röka..
Trackback