fruktansvärd smärta.

Igår var en bra dag..
Fram tills kvällen.
Det var väldigt längesedan.. om någonsin detta hänt mig.
Jag började hysterisk gråta inför hela familjen + några till (hos min syster)
jag försökte hålla emot tårarna, men det gick verkligen inte.

Jag blir så jäkla förbannad på alla här hemma.
Ingen förstår.
Människor är så bortskämda och har en massa fördomar.
Allt kan inte förklaras.
Känslor och upplevelser är två av dem.

Jag vet att jag kanske är galen..
men jag VÄGRAR att leva ett jävla Svensson liv!
Jag vet att jag överdrev.. men helt plötsligt gick jag igenom dessa smärtsamma ögonblick en gång till.
och det brast...(jag tror det kan beror på att jag har min första "riktiga mens" på tre månader)


Jag åkte iallafall hem till Malin (eftersom det var jobb idag) och sov där.
Idag var det mycket bättre.
.... och bäst kom det att bli :D

Pastorn jag träffade i Kenya påväg till Nakuru skickade mig ett sms :)
Han ska försöka ge mig ett jobb på "child's department" och samtidigt skaffa mitt arbetstillstånd :)
Om det nu finns en Gud så vill jag tacka dig av hela mitt hjärta för att du förde mig samma med pastor Rev, han har verkligen gett mig ett nytt perspektiv på livet och hjälpt mig mycket.
Jag tackar dig pastorn för att du tror på mig och försöker hjälpa mig på alla sätt :)

Nu måste jag skriva en kallelse till ett styrelsemöte, sedan måste jag åka till teatern :)

Ikväll blir det promenad med syster!  JAG VILL TRÄNA!

Pussis!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback