en kort, en lång.
Ja, idag blev min Irak-grupp klar med uppg.
Imorgon är det redovisning.
Vi får väl hoppas på att det ska gå bra.. men varför skulle det inte?
Kul med något annat för en gångs skull :)
För er som undrar har mitt knä mått bra sen i fredags.. tills igår kväll.
NU är det svullet och ont som "vanligt"..
Jag bara längtar efter att få springa, boxas, träna på gymmet... och kunna göra sånt som jag brukar.
Jag har aldrig tänkt på hur jävla bra mitt liv är, kan ju vara därför det känns skit nu också iofs.
Men håll modet uppe :)
- Vilket iofs. inte är så lätt... hade telefontid med min läkare idag.. han hade avbokat min tid med knäspecialisten jag kämpat för att få tiden hos. JAHA!? Han tyckte inte det var lönt.
vadå inte lönt? jag kan för helvete inte gå och jag är 20 år.
Nu ska jag bli skickad till reumatologen.. och jag vet inte vad jag ska tro längre.
Alla prover är bra, röntgen är bra och jag är frisk i övrigt.
men jag är dessvärre rädd för att huvudet kommer bli allt mer oklart om de inte finner felet snart.
För det är sjukt jobbigt att må såhär.
Ikväll låter jag kanske bitter som vanligt, men det är jag inte egentligen.
Jag har flyttat - och jag trivs.
Skolan är både intressant och rolig.
Jag lär känna nya människor..
Problemet är väl att jag saknar mina vänner, men frågan är ju vilka vänner?
Jag har några få, men de finns inte här.. och alla andra är bekantskaper.. jag är ju int direkt känd för att kunna knyta goda vänskapsband sådär på direkten.
Visst många vänner finns det.. men ingen känner mig. Vilket är förståligt.
Men alla ser ju den Emma som har ont, hon som klagar, hon som inte orkar något, hon som hellre sover
än att umgås.
Och jag är inte den EMMA! - inte förr iallafall.
Allt är som det inte var...
Jag är medveten om att tårar kanske rinner i onödan.. men jag har snart ingen ork kvar till att vara positiv och glad. Jag är så trött på att ha ont. På att inte veta.
Imorgon är det iallafall redovisning, och förhoppningsvis vin på kvällen med bea och tobbe? ;)
först måste jag dock städa :P
På fredag kommer mamma och pappa hit och äter sen frukost eller tidig lunch.. sen ska vi fixa det sista i rummet.. sedan åker jag hem för att besöka Erik på fredagkväll och jobb i helgen.. (hur det nu ska gå) men en sak är säker att jag inte kommer överleva om jag inte får in några pengar på kontot..
Puss och Godnatt!
Imorgon är det redovisning.
Vi får väl hoppas på att det ska gå bra.. men varför skulle det inte?
Kul med något annat för en gångs skull :)
För er som undrar har mitt knä mått bra sen i fredags.. tills igår kväll.
NU är det svullet och ont som "vanligt"..
Jag bara längtar efter att få springa, boxas, träna på gymmet... och kunna göra sånt som jag brukar.
Jag har aldrig tänkt på hur jävla bra mitt liv är, kan ju vara därför det känns skit nu också iofs.
Men håll modet uppe :)
- Vilket iofs. inte är så lätt... hade telefontid med min läkare idag.. han hade avbokat min tid med knäspecialisten jag kämpat för att få tiden hos. JAHA!? Han tyckte inte det var lönt.
vadå inte lönt? jag kan för helvete inte gå och jag är 20 år.
Nu ska jag bli skickad till reumatologen.. och jag vet inte vad jag ska tro längre.
Alla prover är bra, röntgen är bra och jag är frisk i övrigt.
men jag är dessvärre rädd för att huvudet kommer bli allt mer oklart om de inte finner felet snart.
För det är sjukt jobbigt att må såhär.
Ikväll låter jag kanske bitter som vanligt, men det är jag inte egentligen.
Jag har flyttat - och jag trivs.
Skolan är både intressant och rolig.
Jag lär känna nya människor..
Problemet är väl att jag saknar mina vänner, men frågan är ju vilka vänner?
Jag har några få, men de finns inte här.. och alla andra är bekantskaper.. jag är ju int direkt känd för att kunna knyta goda vänskapsband sådär på direkten.
Visst många vänner finns det.. men ingen känner mig. Vilket är förståligt.
Men alla ser ju den Emma som har ont, hon som klagar, hon som inte orkar något, hon som hellre sover
än att umgås.
Och jag är inte den EMMA! - inte förr iallafall.
Allt är som det inte var...
Jag är medveten om att tårar kanske rinner i onödan.. men jag har snart ingen ork kvar till att vara positiv och glad. Jag är så trött på att ha ont. På att inte veta.
Imorgon är det iallafall redovisning, och förhoppningsvis vin på kvällen med bea och tobbe? ;)
först måste jag dock städa :P
På fredag kommer mamma och pappa hit och äter sen frukost eller tidig lunch.. sen ska vi fixa det sista i rummet.. sedan åker jag hem för att besöka Erik på fredagkväll och jobb i helgen.. (hur det nu ska gå) men en sak är säker att jag inte kommer överleva om jag inte får in några pengar på kontot..
Puss och Godnatt!
Kommentarer
Trackback