LeFreak

Klockan är snart 10:00 denna onsdag.
Jag är redan inne på min tredje kopp kaffe.

Vaknade imorse 07:40 av ett fint sms från min stora kärlek. Han älskar mig. Och nog fan älskar jag honom också.
Denna känslan är så äckligt svår att förklara.
Våra 3 månader har rusat, men det känns som vi aldrig varit utan varandra. Och framförallt, att jag aldrig vill vara det heller.

Vem hade trott det om mig?
Träffa en 30årig kille, flyttar in i hans lägenhet (om än inofficiellt), önskar sig ett liv och framtid med honom.. ingenting känns svårt längre.. allt känns bara som hemma. Jag fann min plats, bara sådär.

Om jag så aldrig ska se åt en annan kille igen, om jag så ska dela resten av mitt liv med Magnus, så vet jag att allt jag någonsin velat ha kommer att bli mitt.

Vi är helt enkelt den bästa kombinationen...

---

Självklart att allt känns läskigt.. Jag växer upp fortare än alla mina vänner, vare sig de är äldre eller yngre.
Det innebär att vissa planer kommer aldrig bli av, och att vissa kommer ändras.

Men jag antar att det är priset för att få kärlek. För att man kan välja den man vill leva sitt liv med.

och vad är det för pris att betala egentligen?

---

Jag längtar tills jag kommer hem från Kenya, det känns som vi flyttar ihop på riktigt då.. och för första gången sedan studenten.. kanske jag också ska få ett hem, som verkligen känns som mitt.
Jag hoppas på att skolan snart ska kännas bättre (vilket det faktiskt har börjat göra)

Jag är snart påväg till Lund för att ha min sista stödlektion. Sedan hem och plugga, sedan hem till mor min.. undra om Magnus ska med? Sedan blir det lite mer plugg för att sedan nanna.

Imorgon blir en tidig morgon, då åker jag och Robin till Kristianstad för att vara ordförande i FN-rollspel. Om jag har tid? nej, inte direkt.

På kvällen beger jag mig nog till Lund för att få hjälp med min j-vla matematik! :) men jag är positiv!
Jag måste verkligen klara tentan på måndag, det är faktiskt 2 par skor som väntar på mig!


Ha en fantastisk dag!
Pussilurk