Att förstå sitt liv.

Klockan är inte ens 11 och jag har redan hunnit vara på föreläsning, gå en runda samt läsa ett kapitel i min bok!
Tänk vad mycket man kommer hinna med om dagarna.
Nu tänkte jag chilla ett tag, sitter på eden och väntar på Charlotta som slutar kl 12:00. Senare i eftermiddag blir det fika med Rebecka (Eriks fina flickvän)

Tankarna är oerhört många nu... och de senaste dagarna har verkligen varit upp och ner.
Men det känns som jag kanske börjar få lite mer ordning i tankarna, åtminstone mer strukturerat.
Jag tror att varje motgång gör dig starkare! Detta är iallafall den vanliga klyschan. Men det måste ju vara så.

Man bestämmer aldrig själv när en motgång kommer, ibland kommer flera på en gång.
Tillskillnad från tidigare har jag bestämt mig för att vara ledsen, skrika, skratta eller göra precis vad jag vill när jag känner att jag behöver det.

Ilska, tålamod, besvikelse och hopp.. är egenskaper som är så oerhört viktiga när man känner sig nere.

De senaste dagarna har jag gjort allt, saker som är likt mig, och saker jag aldrig trodde att jag skulle göra.

Jag har agerat utifrån mina känslor, tagit risker och nu mår jag mycket bättre.
Jag försöker att samla alla mina känslor utan att förtränga de. Jag försöker komma fram till vad som är viktigast i mitt liv. Ibland vill man saker som inte är förenligt med andras viljor.. men så länge du har ett tydligt mål och en någerlunda sund syn på livet ska man följa det, tills mootsatsen är bevisad.

Detta gäller allt.
Kärlek, vänner, familj, arbete, skolan...

Målinriktad och samtidigt beredd att ta en motgång eller misslyckande och göra om den till en lärdom.



Jag har kommit fram till vad jag vill. Vad är viktigst i mitt liv. Hur kommer jag att bli lycklig.
För målet måste vara att bli just det, lycklig.
Och sen hur vägen ser ut dit, det kan man inte alltid styra. Däremot är jag övertygad om att man kan styra livet i den riktning man själv vill.


Det viktigast är att ta aktiva val varje dag. Bli inte passiv. Låt ingen annan bestämma vad som är viktigt för dig.
Men glöm inte att ta råd från andra och att prata om det som är svårt. Jag har lovat mig själv att inte göra det.

Jag har bestämt mig för att kämpa.

Jag tror bara att man kommer ångra det man inte gjorde och inte tvärtom.



Men var går gränsen? Var går gränsen för vad man får, kan och bör göra utan att man förstör för någon annan?
Ja, den gränsen är hårfin. Man måste vara ödmjuk och förstående, och ha tålamod.
men utan att vika undan från sitt mål. Man får inte lov att bli besatt.

Man bör också tänka igenom, vad sker om jag inte når mitt mål? vad gör jag istället?
Hur kommer jag gå vidare.
ger jag upp? blir jag deprimerad då? Eller kommer jag skapa nya mål som jag då kommer att uppnå?
Allt är upp till var och en.


Slutligen vill jag inte att någon ska tro att jag är den starka människan som inte mår dåligt över mina motgångar, för tro mig det gör jag. Men jag orkar liksom inte gråta, eller gömma mig. Åtminstone inte hela tiden.

För jag måste få lov att vara ledsen, gråta, skrika, tycka att livet är orättvist.. och alla andra tankar som kommer.

Men fastna inte i det svarta. Sträva mot att nå ljuset. Det som är vitt. Det som ger dig lycka.

Jag är övertygad om att det som gör en själv lycklig,
också gör människorna i sin närhet lyckliga.

Det handlar inte om att ta den lätta vägen.
Utan att ta den rätta.

Och trotsa det som känns svårt, och kanske till och med omöjligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback