okej?

vad hände nu?

Allt känns bara så overkligt.

Snacka om att livet tar en ny vändning.. hela tiden.
I vilket fall, vare sig det är positivt eller negativt så ber jag samtliga att lugna sig med det.. åtminstone i några veckor..
Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta denna gången heller.








Men jag tänker hålla fast vid, att om det verkligen känns rätt, så måste man kämpa.
Man måste våga ge det rätta chansen.

Det verkar som det blir så nu, trots allt.



Det kommer inte vara en dans på rosor, det kommer bli jobbigt.. men alla gör misstag, och jag måste kunna förlåta. Lugnt, och sansat.
Usch, jag är i chock.


Väntar på att klockan ska bli 16:30 så jag kan få fika med Rebecka.

Får skriva mer, när jag inte är lika chockad.

Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback